Bara några enstaka timmar efter vår hemkomst var det dags för Dooley att träna agility. Eftersom jag snart ska operera min hand o jag då behöver träningshjälp följde Marcus med för att delta på kvällens kurs.
Stackars Marcus! – Dooley var riktigt matte-sjuk o letade efter mig så snart jag var utom synhåll. Träningen gick trots allt bitvis bra. Sämre gick det med fotograferingen…

Här hoppade Dooley första hindret, men sedan smet han vid sidan o gömde sig bakom Marcus